För en månad sedan så började min son Elliot och min dotter Polly i sitt nya fotbollslag Björkviks IF. Det är fotbollslaget på denna lilla ort där vi bor och då de ska flytta hit på heltid efter sommaren så är det ett perfekt sätt att komma in i gruppen de ska gå i skolan med. Här spelar tjejer och killar tillsammans och det är blandade åldrar i laget. Det tycker jag är fantastiskt bra. Jag är otroligt imponerad hur bra laget är, alla bidrar och alla har roligt. Hittills har två matcher i serien spelats och varje match har varit otroligt målrik och det har blivit vinst båda matcherna.
Elliot slutade i sitt förra fotbollslag för att han tyckte att det inte fanns någon glädje kvar i det och att det var för mycket satsning på att vara bäst och för lite på att vara kul. Han är duktig på fotboll och har en vilja och en dröm att bli fotbollsproffs. Han står och tränar hemma med bollen varje dag, men valde ändå att sluta och det tog ett år innan han fann glädjen för sporten igen.
En annan fantastisk sak här är gemenskapen mellan föräldragruppen. De har jag verkligen inte upplevt i andra lag mina barn spelat i. Här blev jag som pappa mottagen med öppna armar och har snabbt blivit engagerad i föreningen och lärt känna andra föräldrar bra på kort tid. Och tränarna är engagerade, trevliga och pedagogiska och kan utföra organiserade och hårda träningar utan att skrika, vara otrevliga eller favorisera de bästa och mer vältränade spelarna. Jag bara njuter på varje träning. Det är inte det minsta jobbigt att ägna flera timmar i veckan åt barnens träningar och matcher.
